Kyrkan
Hillareds kyrka är en av de äldsta kyrkorna i Göteborgs stift, uppförd under 1100-talet. Närmare tidsbestämning saknas. Kyrkans äldsta inventarium är dopfunten tillverkad av mäster Andreas och hans skola, verksam under 1170-1180.
Ursprungligen fanns i öster ett mindre kor, 2 till 3 alnar kortare än det nuvarande och även i övrigt mindre än långhuset i övrigt, koret var avgränsat från långhuset emd ett valv. Långhusets ursprungliga utsträckning framgår av väggarnas tjocklek. Kyrkan hade på denna tid endast en ingång och två fönster, samtliga på sydsidan. Fönstren var knappt 1 aln höga och 8 tum breda, placerade 5 alnar från golvet. Detta innebar att ingen gudstjänst kunde hållas utan levande ljus. Att kyrkan var byggd på detta sätt berodde på att den användes som försvarskyrka, vi befann oss på den tiden i en orolig gränstrakt.
Kyrkans historia före 1600-talet är is tort sett höljt i dunkel. Förutom dopfunten har kyrkan endast två bevarade tillhörigheter från tiden före 1600, dels det krucifix, som renoverats och placerats över Gälaredsbänken, dels storklockan från 1400-talet. Enligt traditionen kastade Gyrid Gunnarsdotter Gylta en guldkedja i degeln vid dess gjutning med en önskan att klockan skulle få ett så rent ljud som hon själv var ren jungfru. Denna Gyrid Gunnarsdotter Gylta omnämns även på den gravtavla, som finns på kyrkans östra yttervägg.
Till höger i koret står Gälaredsbänken från 1649. Där hade herrskapet på Gälared sin plats. Bänken donerades till kyrkan av Nils Lilliehök och Virginia Hand, som var de första som hade sin plats där.
De skänkte också till kyrkan en predikstol och kyrksilvret. Detta hände sedan danska soldater härjat i trakten 1676-1678. Vid danskarnas anfall skyndade klockaren till skogs med kyrksilvret och gömde detta, tyvärr blev han dödad på återvägen och silvret har sedan aldrig återfunnits. Den gamla kyrkdörren är bevarad. På den kan man se 5 hål ”av genomskutne kulor ” – ett spår av danskarnas fejder.
I ett visitationsprotokoll år 1732 sägs att alla kyrkorna är i tämligen gott skick utom Hillareds, vilken behöver en ansenlig reparation. Kyrkan var därför befriad från kollekt av Hans Kungl. Maj:t. Kyrkan hade då redan fått behålla alla sina kollekter till reparation under ett antal år. 1731 inkom dessutom kollekter från Lunds och Växjö stift med 147 daler.
1757 inköptes ny lillklocka och 1760 byggs klockstapeln om. 1770 byggs läktare, det är oklart om det fanns läktare tidigare eller ej. 1789-1790 målades läktaren med bilder av Jacob M. Hultgren från Varberg.
Den mest radikala förändringen av kyrkan skedde 1816. Genom tillkomsten av Lilliehöökska gravkoret i början av 1600-talet hade grunden skadats så att koret hotade att rasa samman. Det gamla koret och mellanvalvet revs därför och ett nytt kor byggdes 2-3 alnar längre och i full bredd och höjd. Dessutom gjordes nya fönster och en ny dörr på södra sidan. Det platta taket byttes mot ett välvt. Läktaren på norra väggen, troligen en ”fruntimmersläktare”, revs och läktaren på västra väggen förlängdes. Predikstolen flyttades från södra väggen till den norra.
Byggmästaren Lönnerblad bedrev arbetet med en oerhörd hastighet. Arbetet påbörjades den 8 maj 1816, den 11 juni är murarna uppförda, den 22 juni hölls åter gudstjänst i kyrkan och den 25 juli var kyrkan helt inredd och färdig. Hillaredsborna hade då gjort omkring 1550 dagsverken. 1816-1817 fick kyrkan sin första sakristia. När västra ingången och vapenhuset kom till är oklart men en reparation utfördes 1742 och en ombyggnad 1855. 1860 började man tala om en orgel, detta ledde först 1882 till ett kontrakt med direktör A. Molander, kostnad 2.300 kronor. 1863 talade man om att riva klockstapeln och bygga torn men detta blev aldrig av. 1883 tog man bort bänkarna på ömse sidor om altaret och byggde en altarring. 1881 beslutades att p.g.a. det starka takdroppet vintertid inne i kyrkan göra lufthål i innertaket. Den första värmeapparaten fick kyrkan 1888. Uppvärmningsproblemen var tydligen inte lösta med detta. Den 11 december 1892 skrev prosten Ludvig Svedberg med blyerts i protokollsboken att han uppläst protokollet och justeringen. Därunder har han skrivit förklaringen till att han använt blyerts: ”Obs. bläcket fruset”.
1902-1904 skedde nästa renovering. Den gamla altartavlan ersattes med en ny av R. Carlmander, vilken också målade och dekorerade kyrkan. Yttertaket byttes från spån till tegel.
1931-1932 genomgick kyrkan åter en restaurering. Ett varmluftsystem installerades och Lillihöökska gravkoret restaurerades på släktens bekostnad. Vid renoveringen på 1930-talet fann man i gravkoret bl.a. kvarlevorna av Virginia Hand ”vilande på en djup bädd av humleblommor och helt svept i tjockt gult , synnerligen väl bibehållet atlassiden.” I gravkoret finns 15 kistor innehållande 23 döda.
1942 bildades Hillareds orgelförening på initiativ av Harry Bernholm för att samla pengar till en ny orgel i kyrkan. Efter ett antal års bidrag från olika håll kunde man 1947 få kyrkostämman att besluta om en ny orgel. Orgelföreningen bidrog med pengar till cirka två tredjedelar av kostnaden. Nuvarande orgel ersatte 1975 den föregående orgeln byggd av Josef Johansson, Tostared. Den nya orgeln byggdes av Anders Persson i Viken.
1968-1969 lades nytt golv och nya bänkar insattes. Varmluftsystemet togs bort och i stället installerades elektrisk värme och elektrisk klockringning. I vapenhuset har gjorts toalettrum, städrum och elcentral. Under läktaren har inretts skrudkammare, kapprum och katafalkrum. Bänkarna på läktaren togs bort och ersattes med lösa stolar. Det gamla ljudtaket över predikstolen har åter kommit till heders. En del av den gamla predikstolen ingår tydligen i den nuvarande, men alla de upphöjda inskrifterna är borta utom ett litet stycke, som hittades i klockstapeln och nu placerats på predikstolen. I vapenhuset finns ett exemplar av de gamla bänkdörrarna. 1794 betalades 7 daler för de 6 lampetter som nu åter finns på plats i kyrkan. Ett par av ljuskronorna är tillverkade på 1600-talet och enligt uppgift en gåva av Lilliehöökarna. ”Sockenlikaren” för aln och tum har återfnnits och finns nere i kyrkan. 1969 har ett begravningsvapen över Johan Lilliehöök återbördats till kyrkan. Han var son till Nils Lillehöök och Virginia Hand och begravdes i Hillareds kyrka 1677.
På väggen utanför koret sitter en stentavla med text. Den berättar att Gyrid Gunnarsdotter Gylta på Gälared skänkte den s.k. ottesångsängen vid Kila till kyrkan. Villkoret var att vissa gudstjänster skulle hållas i kyrkan varje år som t.ex. juldagen, påskdagen och pingstdagen. Om detta inte skedde skulle ängen återtagas.
Tavlan sattes upp 1686, 200 år efter Gyrids död. Den utmärkte hennes grav. Texten förtäljer också att Gyrids far Gunnar Gylte gjorde sjön Såkens utlopp djupare. Man hettade upp berget genom att bränna 300 sidor fläsk. Därefter kyldes berget med vatten för att det skull spricka. Utloppet drev förmodligen ett vattenhjul till en kvarn, som genom sprängningen fick större kapacitet.